... utan tillsyn och sedan låg det en rå pannbiff i min mage. Matte blev inte glad men det var det värt. Vad offrar man inte för en sådan gobit. Dessutom så låg det ju så många pannbiffar på bänken. Det var ju två skärbrädor fulla så de kunde gott dela med sig lite.

Matte hade lovat husse att hålla ett vakande öga på mig så att jag inte knyckte något. Han hade läst av mina blickar och visste direkt att jag skulle ta min chans om jag fick den. Så jag lurade henne lite och lät henne tro att allt var lugnt. Jag kelade med barnen och hon fick ta kort på oss. När hon skulle visa korten för barnen så såg jag förstås min chans. Man får inte vara dum. Synd bara att lillmatte såg mig i ögonvrån! Så mer än en blev det tyvärr inte.